Mobilförbud!
Kategori: Allmänt, pappablogg
Idag har jag utmanat min sjätteklass till en mobil- och datorfri vecka i skolan.
De får lämna in sina mobiltelefoner på morgonen och hämta dem efter skolan slutar.
De får dessutom inte använda sina datorer på raster utan måste, håll i er nu,...umgås!
Visst är det elakt av mig att förutsätta att de faktiskt klarar sig ett par timmar utan en skärm?
Klarar de detta skall de få en belöning av mig.
Jag tycker vi lägger alldeles för mycket tid vid våra skärmar och barnen är just nu värst.
Pratade häromdagen med en flicka i skolan och frågade henne hur många timmar om dagen hon i snitt sitter vid en skärm. Totalt sett med mobil, surfplatta, tv och dator sa hon att hon sitter i snitt 9 timmar om dagen.
Runt 6-7 timmar p vardagarna och brutalt mycket mer på helgen.
En snabb beräkning visar att hon då sitter 63 timmar i veckan vid en skärm, eller 3276 timmar per år.
Det är enligt mig sjuka mängder skärmtid som isolerar dem från att ha ett riktigt socialt liv med sina vänner.
Mobiltelefonen har idag inte bara blivit en rättighet i ungdomarnas ögon, den har också blivit en absolut nödvändighet för att överleva dagen. Den som inte har mobiltelefon missar en mängd pling och bilder som skickas fram och tillbaka. Det som jag tycker är synd är att se en klass jobba i 60 minuter och när de äntligen efter mycket stönande får röra på sig och ta lite efterlängtad luft går de rätt ut i korridoren och sätter sig med varsin dator och spelar spel. Så ser det ut varje rast!
Efter skolan går de hem och spelar mer spel, kollar youtube och lägger inte ifrån sig telefonen förrän de somnat. Naturligtvis inte förrän man snapchattat och kollat varenda instagrambild på hela nätet först.
Idag var alltså första dagen och de skötte sig alldeles utmärkt.
Enligt rapporterna från föräldrar som pratade med dem när de kom hem hade de faktiskt riktigt roligt!
De kan hitta på så mycket bra själva och de behöver ingen låtsasvärld i en telefon för att ha riktigt kul.
Jag hoppas att denna vecka kan inspirera dem till att fortsätta ha kul ihop, även efter att de fått tillbaka sina mobiler.
Vårt pyre växer så det knakar och enligt min sambo känns det nästan som om han/hon springer löparvarv därinne ibland. Längtar så mycket efter att det ska bli augusti. Det känns nästan som en evighet dit just nu.
Man hinner tänka så mycket saker som man skall göra när man väl blivit pappa.
Jag tänker på mina föräldrar och allt bra de har gjort,
Jag hade en gång en diskussion med en kollega på mitt gamla jobb om ungdomar och alkohol.
Hennes kommentar var "man kan ju inte hindra ungdomar från att dricka".
Jag vill med bestämdhet hävda: Det kan man visst!
Mina föräldrar såg till att varken jag, min bror eller syster drack innan vår 18-årsdag.
Hur gjorde de då det?
De såg till att de pratade med oss från ung ålder.
I början pratade de mest illa om alkohol, det luktade illa och var något dåligt fick vi lära oss.
När vi blev äldre pratade de ofta med oss om alkoholens effekter och även om effekten av vad som skulle hända ifall vi skulle få för oss att prova i förtid.
Nu kan man tro att mina föräldrar höll oss hemma och inlåsta varje fredag men det stämmer inte alls.
Jag fick i princip gå på precis alla fester, discon och tillställningar jag ville.
Jag fick dock inte sova över.
Oavsett vilken tid det slutade stod alltid mamma eller pappa utanför med bilen för att köra mig hem.
Jag kommer håg hur jag fick andas på dem för att visa att jag inte druckit eller rökt/snusat.
Mycket väl förstod jag precis vad som skulle hänt om jag gjort bort mig där, då hade det definitivt varit slut på det roliga för en låååång tid framöver.
Frihet under ansvar alltså, och det funkade!
De gav upp sitt glas vin på en fredag för att jag ville ut och gå på disco.
Vilken uppoffring, och samtidigt...helt logisk!
Har du en tonåring på vift som du har ansvar för, då kan du själv inte dricka eller göra dig otillgänglig.
Ditt ansvar ligger hos ditt barn oavsett hur "mogen" och "ansvarig" hen än tycks vara.
En tonåring är inte färdig för att klara av alkohol och dess omgivning.
Jag tror knappt att jag kunde räkna mig som vuxen och hade "koll" förrän jag var runt 25.
Idag är jag så glad och stolt över att jag väntade med att göra detta och det har lett till att jag idag dricker oerhört lite och sällan. Jag har helt enkelt inget alkoholsug alls.
Så vill jag jobba med mitt barn, så närvarande vill jag vara och jag vill att mitt barn skall förstå, precis som jag förstått, att pappa är där för att han bryr sig mer än någon annan i hela världen.
Visst skall barn få upptäcka och göra misstag, men det finns också en anledning till varför vissa misstag skall göras efter 18-årsgränsen. Det finns gott om tid att bli full och bete sig som en idiot.
Världens bästa föräldrar
Så vid snart 32 års ålder vill jag säga tack till mina föräldrar. Tack för att ni såg till att jag inte hamnade i trubbel. Tack för att ni alltid hämtade mig och såg till att jag inte gjort en massa dumheter.
Tack för att ni fortfarande finns där varje gång jag behöver hjälp eller råd, ni kommer alltid betyda mest!
Tack också mamma för att du sa nej när jag ville färga mina hårtoppar gula som de där "coola" pojkbanden gjorde på 90-talet. Jag vill inte ens tänka på hur resultatet hade sett ut.
/Rasmus
