timetobrain.blogg.se

Min röst är borta, nja inte helt kanske men nästan.

För en månad sedan fick jag influensa nästan över en natt och den sitter i.

Min röst är just nu en skugga av sitt forna jag och både jobb och musik blir självklart lidande.
Det är så frustrerande att inte ha en röst när det är det som man jobbat med hela livet och är det som är ens största tillgång. Har fått gå på kortison i fem dagar och jag hoppas att det nu släpper.
Kommer få vara hemma och knäpptyst i två dagar nu för att få tillbaka den.
Trist, tråkigt och usch!

 

 

 

Annars växer magen på min underbara sambo, det börjar synas på riktigt och snart är det dags för vårt rutinultraljud. Är helt galet att det snart är halvtid i graviditeten och jag är bara glad över att hon mår så bra som hon mår. Igår skaffade vi även nya möbler till balkongen så nu börjar det kännas vår på riktigt.

Ska bli skönt att kunna sitta därute och ta det lugnt. Framför allt för henne när hon blir höggravid.

Vi trivs väldigt bra i vår lägenhet som vi flyttade till i Oktober.

Jag har också börjat hitta lite pappagrupper på facebook och det är så gott att kunna läsa och ta del av vad andra blivande och nuvarande pappor har för egenskaper, tips och frågor.

Man märker framför allt att man inte är ensam.

Barnsäng har vi skaffat också, det blev genast lite verkligare och vi tror också att vi bestämt namn redan.

Dem behåller jag dock för mig själv en stund till :)

 

Idag hände någonting som jag blev lite irriterad på också.

Vi var på H&M och skulle handla en present. Väl i kassan så frågade expediten om vi ville ha katalogen med modetips osv inför sommaren. Det tyckte vi lät bra så vi tog med oss den hem.

 

När jag sedan tittar i den inser jag att den är på 202 sidor, ENDAST kvinnokläder. 

Det finns alltså inte plats för en enda sida för killar.

Detta tycker jag är en stor skandal. Idag är utbudet för killar typ 1/20 av vad det finns för tjejer att välja kläder och av de butiker som säljer herrrkläder så är 95% av utbudet väldigt basbetonat. Det är enkla enfärgade t-shirts, samma skjortmönster överallt och lite pikétröjor.

Dessutom finns inte alls samma möjlighet att hitta fynd som för kvinnor.

Min sambo är duktig på att hitta snygga grejer som ibland kostar 50-100 kr och som sitter snyggt och är ovanligt. Det finns ALDRIG för killar om man inte går till nån second hand-butik.

Går du in på en stor butik med fyra våningar idag är tre av våningarna kvinnokläder, en halv är herrkläder och en halv barnkläder. Jag undrar nu varför?

 

Killar 2016 är väldigt medvetna om vad vi har på oss (de flesta iallafall) och man vill inte behöva se ut som precis alla andra. Jag skrev till H&M och frågade om detta och fick svaret att "vårt fokus ligger mest på kvinnor eftersom de köper mest kläder". De hade inte ens funderat över att vi karlar kanske hade köpt mer kläder om det hade funnits mer att köpa?  Det är inte lätt att vara egen, hitta sin egen stil eller bara överhuvudtaget hitta kläder som passar idag. Nånting som jag tycker tar priset är också den här hysteriska facinationen med "slim fit". Precis överallt är allt slim fit idag. Ser du inte ut som en modell i kroppen så ska du inte ha kläder. Möjligvis någon basT-shirt med för långa ärmar för proportionerna tänks inte igenom när storleken ökar.

 

Newsflash! Bara för att du inte är vrålsmal innebär det inte att du vill se ut som en lodis.

Bara för att du inte är 16 år innebär det inte att du inte skall kunna hitta kläder.

Det pratas om jämställdhet och jämlikhet mellan könen men detta är en av få frågor som faktiskt går till överdrift åt andra hållet tycker jag.

Tillochmed Dressmann som skall vara en butik för alla killar börjar mer och mer inrikta sig på slim-fit så fort det är någon detalj som sticker ut och gör kläderna unika.

En cool snörning vid halsen? -Slim fit

En snygg knäppning med lite speciella knappar? -Slim fit.

Dessutom skall dessa kläder självklart kosta dubbla priset mot allt annat.

 

Jag behövde byxor idag och jag blir alltid lika irriterad varje gång man ska leta byxor.

Hemma har jag ex antal byxor, alla i olika storlekar som jag kan ha, men alla är det olika mått på.

Byxors midja mäts i tum, ett vedertaget mått för att kunna veta precis vilken storlek du har.

Hur kan det komma sig att dessa mått kan skilja upp till 4 storlekar trots att det är samma mått i byxan?

En tum är en tum, varken mer eller mindre.

Det känns som om många företag slarvar  och försöker fuska sig fram till olika storlekar som skall göra "smalt normalt". Det som en gång var Large heter nu XXL och man gör hypersmalt till "medium".

Detta gör att folks självförtroende minskar, smakhysterin ökar och det egna jaget får en helt annan innebörd.

Är man inte slim fit är klädprovning en pärs och något som gör en arg och besviken, varje gång.