timetobrain.blogg.se

En blogg med tankar, idéer och åsikter från mitt eget huvud.

Vabruari!

Kategori: Allmänt

Efter ett par dagar där jag själv gått med dunkande huvud och feber så fick jag idag samtal från min sambo att min dotter hade fått feber på förskolan. Tack och lov så är pedagogerna på hennes förskola både observanta och professionella. De är helt enkelt fantastiska och bryr sig så otroligt mycket om barnen. Det är sånt man uppskattar som förälder. Då min sambo skulle iväg ikväll på Göteborg Horse Show och jag ändå skulle hämta henne så var det bara att sätta sig i bilen och åka direkt till förskolan.
 
I år har Novalie redan haft sin första magsjuka och ett antal förkylningar. Det som man hört om vabruari stämmer verkligen. Fick dessutom höra vid magsjukeepisoden att någons barn kräkts på vägen till förskolan men ändå lämnats in. Barnet kräktes därefter återigen på förskolan och alla utom ett (!) insjuknade, inklusive pedagoger och föräldrar. Att man som förälder kan vara så oansvarig gör mig uppriktigt sagt förbannad. Tack och lov att det nu är över. Att försöka få en 1,5-åring att sitta still och förstå vad som pågår är inte särskilt enkelt.
 
Hursomhelst är den episoden över och nu är det nästa sjukdom som gäller. Stackarn var så slut att hon tvärsomnade kvart över 6 på kvällen. Det fanns inget mer att göra än att lägga henne. Ju mer hon vilar ju fortare blir hon frisk. I såna här lägen känner man sig ibland som pappa ganska otillräcklig. Ett barns första reaktion när det blir ledset är oftast "mamma", även om hon inte är hemma. Man vet att hon älskar en precis lika mycket men hon och mamma har ju förstås ett starkt band som man som pappa får tävla mot många tillfällen.
 
                                                             Världens vackraste lilla sjukling.
 
Det kan göra ont i pappas hjärta men i nästa ögonblick när man lyft upp henne i famnen och hon snyftande borrar in huvudet i ens axel är allt sånt bortblåst. Man får skapa sig ett eget band med sin dotter, på sitt eget vis. Jag är noga med att varje dag tala om att jag älskar henne, även om hon inte förstår orden riktigt än. Vi kramas och pussas mycket och det är så kul att hitta på busiga lekar ihop. Att bli pappa är det bästa som hänt mig, dagisbaciller till trots. Sen kunde de gärna fått behålla dem för sig själva men det ingår väl i paketet antar jag. Imorgon blir det VAB igen och pappa ska fixa pannkakor såklart. Det älskar hon, lilla skrutten <3
 
 
 
OS-tankar
 
Starkt jobbat av Kalla och Stina idag som tog silver i stafetten. Det var tufft motstånd även om jag inte trodde USA var ett riktigt hot. Snarare trodde jag väl som alla andra att Norge var de som skulle utmana om guldet.
Sen...Tre kronor...Vad hände? Fiasko är väl i underkant måste jag säga. Jag har så svårt att förstå att så många svenska idrottare så ofta är sämst när det gäller. Det finns naturligtvis undantag (Kalla, Zlatan, Sarah Sjöström mfl) men ofta är det dom som går sin egen väg. I detta OS och så många andra stora mästerskap ser vi andra nationer höja sig så fort det vankas medaljer och göra sina livs bästa lopp. Jag fattar inte riktigt vad det är som gör att svenskar viker ner sig. Jag tänker på en sån som Magdalena Forsberg som var bäst. Hon var verkligen BÄST, men så fort OS kom runt knuten körde det ihop sig och det blev nån bronspeng här och där. Missförstå mig rätt, ett OS-brons är ball men för nån som vinner världscupen år efter år måste brons vara en total missräkning. Att då se Tre kronor få stryk av Tyskland i hockey är inte bara ett fiasko utan ett helt obegripligt sådant. Även utan våra NHL-proffs har Sverige en så oerhört mycket bättre trupp på alla positioner. Är det underskattning? Är det att man inte kan tända till för att det är Tyskland? Oavsett vad det gället så sitter vi ännu en gång här och har fått se det svenska psyket nedbrutet till smulor och ännu en obegriplig förlust som den mot vitryssland 2002.
 
                                                                  Vad hände, Tre kronor?
 
OS-festen dog lite väl tidigt tycker jag. Hockeyn brukar liksom hänga i till det sista. Nu hejar vi på bägge curlinglagen. Ja, curling får man vänja sig vid i omgångar. Det går till ungefär såhär -> Omgång 1: "Äh, vad är det här för löjlig grej". Omgång 4: "Hmm, om han bara skruvar in den från höger så kan det gå". Omgång 8: "KOM IGEN NU, SOOOOPAAAAAA!!!!!". Sen är man fast!
 
                                Dessutom rockar Norges curlinglag de ballast byxorna ever!
 
 
Vi har fortfarande något skidlopp där Kalla ska försöka slå alla på fingrarna ännu en gång. Den människan har ett helt omänskligt psyke. Det kan ju iofs bero på att hon inte tränar med resten av landslaget. Är vi såna ensamvargar i Sverige att det är det som är grejen? Hmm...
 
Vill avsluta med att säga att den som vill se mig skriva om något speciellt eller har frågor så är det bara att skriva i kommentatorsfälten. Är det något jag vet eller tycker något om så är det inte omöjligt att det hamnar på tapeten. Nu tar jag kväll. 
 
/Rasmus